Lånelöftet finns, men var är drömhuset?

Det har varit väldigt mycket på senaste tiden. Men bara av det bra slaget. Det har varit slutet på semestern, dop, grillkvällar och så detta evinnerliga husletande. Nu är det inte så att vi sitter i sjön på något sätt, vi bor bra i ett radhus med både en liten gräsplätt och trevliga grannar.

Känslan kryper sig dock på hela tiden, det vore väldigt skönt med ett litet eget krypin. Utan att ha grannen precis bredvid då man ska äta middag på kvällen. Eller att känna det som man stör när lilleman skriker som värst. Ett fristående hus är således drömmen. Och på något sätt har jag redan flyttat härifrån rent mentalt. Vart vet jag inte, men jag har flyttat. En dag i taget, ett hus på hemnet i taget. Förhoppningsvis kommer vi närmare drömhuset hela tiden.